Efter en sen lördagsfrukost la jag märke till att solen hade lyst, ostört, under hela morgonen och skickade därför barnen till badrummet för ombyte till badkläder.
”Passa på och smörj in er i solskyddskladd!” ropade jag och slapp därmed en av sommarens tråkigaste sysselsättningar.
Jag lämnar plånboken hemma så slipper jag tjat om pommes eller glass, tänkte jag.
Smart som jag är.
Trodde jag.
Återkommer till detta.
Vi möttes av ett nästan folktomt Trollabad vilket kanske är förståeligt efter dagar av lite väl veligt väder. Barnen följde mig till min brassestolsslänt och slängde sina grejer i en ”det fixar säkert pappa”-hög vilket jag, curlingförälderligt och muttrande, också gjorde.
Med rumpan parkerad i stolen blickade jag ut över bassängerna och trädde genast i tjänst som recensent av barnens badkonster. Johan ”roade” sig med att, jackassigt, göra ryggplask för att se hur svidande röd hans rygg kunde bli. Hanna tränade på att simma så långt hon kunde under vattnet. Alltså där som är extra blött och där det dessutom fattas andningsbar luft. En mardröm att beskåda för Östra Göinges största badkruka.
Efter en kort stund dök en strålande Broby-vän upp och placerade sin brassestol vid min sida. Vi försökte föra något som kunde liknas vid en konversation mellan ”tittapappatittapappatittapappatittapappa!!!!” Gick sådär.
När ett visst lugn hade lagt sig och jag började komma ner i varv dök plötsligt båda barnen upp, uppenbart med något i kikaren, och, liksom, cirkulerade runt vårt vuxenläger.
”Eeh…pappaa! Vi är lite…badhungriga! Får vi nåt i kiosken?” sa de två avkommorna på ett väldigt sockersött sätt. ”Nixpix i lingonskogen! Jag tog inte med min plånbok!” svarade jag då med ett triumferande leende. ”Men pappa, vet du…man kan faktiskt swisha…snääälla!…”
”Eeeh…” svarade jag då vilket, av barnen, tolkades som ett: ”Okej!”
För att återfå någon form av kontroll på situationen sa jag strängt: ”Men då är det mat som gäller och ingen glass eller godis!” Med ett docksött leende svarade Hanna: ”Vi kan ju börja med mat så kanske vi får lite glass till efterrätt!?”
”Eeeh…” svarade jag då vilket, av barnen, tolkades som ett: ”Okej!”
Barn utfodrades med huvudrätt (chicken nuggets och pommes) OCH efterrätt (EN kula glass, jag satte strängt ner foten!) och själv tog jag en kaffe med min vän.
Då en hungrig pappa och två mätta barn sedan vände hemåt sa Hanna: ”När jag får en mobil ska jag ha Swish för tänkt om, till exempel, kungen skulle råka swisha fel så att det hade hamnat några miljardlappar på mitt konto!”
Jo, mina barn. Det har ju lätt för att bli som ni vill.
Men i kväll blir det i alla fall inget godis.
Tror jag.