Sidenbröllop.
Ganska likt en vanlig dag.
Kanske pussas vi lite oftare än vanligt.
Goda är de i alla fall.
Pussarna.
Kanske jämför jag med en blöt kyss som placerades rakt på min bakteriehärd till mun (mansförkylning) av en vän, som vi kan kalla O, på MS Immeln i fredags. Jag minns att jag hann tänka att det här går åt helvete. Våra skäggstubbiga nunor kommer att fastna i varandra som kardborreband, typ. Sorry O men dylika ömhetsbevis funkar oftast bäst när båda parter befinner sig i ett liknande tillstånd. Själv var jag skrämmande nykter vilket nog påverkade min inlevelse i själva ”akten”.
Tillbaka till vår bröllopsdag. Jag inledde dagen med att, efter en kusligt tidig väckarklockringning (07:00), gå ut och maskeringstejpa våra enorma vardagsrumsfönsterpartier. En syssla lika tråkig som att smörja in barn med solskyddsfaktorer. Dessutom tidsödande eftersom man måste vara noggrann som en kirurg så att allt blir perfekt innan hushållets mästermålare behagar vakna och greppa penseln.
Efter att ha gett Anna en kort sovmorgon i bröllopsdagspresent startade vi upp vår romantiska fixardag. Lite yrvaket måleri hanns med innan våra kroppar skrek efter kaffe och macka med fisost samt flingor (i mitt fall). Jag smög dessutom, i hemlighet, i en vispgrädderest bland mjölken får att förhöja den något beigea flingsmaken.
Med målarfrukosten avklarad fortsatte Anna med målningen och jag ägnade mig åt en stunds round up-ande. Allt ogräslikt som kom i min väg duschades med den pump som jag hade hängt på mig. Eller skulle duschats, rättare sagt. Pumpen var en usel och plastig sak som utlovade ”några enkla pumpningar med handtaget och du kan leendes utrota ogräs medan du njuter av att finnas till”, typ. Fel, fel fel! Istället fick jag konstantpumpa och allt som kom ut var en stråle jämförbar med en 90-årig gubbes. Jag lär ha träningsvärk i pumparmen i morgon.
Efter några timmar av effektiv och barnfri arbetstid (de finns hos farfar för bortskämning) föreslog plötsligt Anna med en kvinnolömsk eller kvinnoslug min (välj själv): ”Ska vi pausa från jobbet och åka in till Kristianstad och äta på restaurang… och kanske passa på att byta ridbyxorna jag köpte igår!?” ”Lysande” tänkte jag, släppte pumpjäveln och gick till duschs.
I bilen framgick det sedan att ridbyxbytet endast var en del i en något större plan där några fler ärenden ingick. Låg på blodsocker men förälskad gick jag med på allt (vilket, i ärlighetens namn inte var så farligt). Tydligen skulle vi bara på Granngården, Jysk och Jem och fix innan vi kunde slå oss ner på Lilla Torg för en ljuvlig pastalunch. Väntandes på maten och försedd med en stor, iskall stark njöt jag från häl till hjässa då Anna plötsligt såg att Åhlens var öppet. ”Ring mig när maten kommer! Jag måste in och kolla en sak!” hetsade hon ur sig då hon reste sig från bordet och lämnade uteserveringen. Kvar satt jag med min öl som sällskap. Ett gott sällskap visserligen.
Maten kom in ungefär samtidigt som Anna gjorde comeback. Med en jättepåse innehållande piffkuddar för piffning av vårt nya lounge-möblemang. Sådana kuddar som är trevliga att titta på men som måste flyttas om normalt byggt folk ska få plats i soffan. Dessa var tydligen snyggare än dem vi köpte på Jysk en halvtimme tidigare. Jaja. Maten var fantastisk och jag beställde in en öl till för säkerhets skull. Efteråt satt vi, svårt mätta men nöjda, och flåsade innan vi pust och stånkade oss bort till bilen. Innan jag slog mig ner på passagerarsätet knäppte jag rutinerat upp två knappar i shortsen för att lämna utrymme till den långt ifrån Brad Pitt-platta magen.
Och nu står jag med en dynlåda som ska monteras så vi har någonstans att förvara piffkuddar.
Och min underbara hustru målar fönster igen.
Sidenbröllop är kanske inte så lik en vanlig dag, trots allt.
Jag har världens bästa liv!
Och snart kommer svärföräldrar med champagne.
Skål!