Jag svär.
Ofta tydligen.
Så pass att barnen har skapat ”svärordslistan” i vilken de skriver in mina fan och helveten med datum och klockslag. Efter tio svordomar kan de avkräva mig något gott, något kul, något dyrt (tror de i alla fall).
Listan har, på senare tid, nästan glömts bort då den hamnat under skolpapper, reklam, barnteckningar och annat som gärna lägger sig i högar, i köket framför allt.
Den aktualiserades dock i går kväll då vi slog oss ned framför TV4 för lite god familjeunderhållning på bästa sändningstid. Trikåklädda svenska superkändisar samlades än en gång för att halvt slå ihjäl sig i kampen om en massa nycklar. Helylle-Gunde och Agneta hann knappt starta programmet förrän ett första ”SATAN!” vrålades av en, för mig, helt okänd sportstjärna (I ärlighetens namn är de flesta sportstjärnor okända för mig men jag känner i alla fall till Gundes strålande utförsåkarkarriär). Fem minuter senare hade både fan, satan och helvete uttalats så många gånger att jag började fundera på om det man körde ett svordomstema.
”Innan vi skickar nån jävel till nästa cell behöver vi två satans idioter som ska upp till den där jävla Papa och svara fel på gåtjäveln!” sa Gunde (nästan). Upp skickades bland annat Viktor, ena halvan av musikundret, Samir och Viktor (Jag brukar undvika ironi i mina texter) som skulle svara på gåtan: ”Vad har tänder men inga händer?” Efter en stunds gnuggande av geniknölar utropade han: ”Fötter!” ”Fan!” skrek hans kvarvarande lagkamrat (den andre gick sönder efter två minuter) då han, trumpen och nyckellös, återvände från Börje Ahlstedts strålande skådespelarinsats (som sagt, brukar undvika ironi).
Programmet fortsatte i samma anda med förbluffande många fan, satan och helvete innan Agneta, till slut, avade programmet med ”Tack för att ni har tittat på säsongsavslutningen! Nu kan ni dra åt helvete!” (nästan).
Jag satt i ärlighetens namn och blev lite (lagom) upprörd tills min fru plockade ner mig på jorden med orden: ”Hade du varit med hade de fått bryta programmet!”, vilket ungjävlarna höll med om. ”Kom ihåg listan, pappa!”
Inspirerade av gårdagens ”underbara” fredagsunderhållning har både jag och hustrun vid vars ett tillfälle varit aktuella för inskrivning i svärordslistan under dagen. Båda gångerna bubblade det liksom bara ur oss. Givetvis är det Gundes fel.
Måste ändå höja Anna till skyarna som helt lyckades undvika kraftuttryck då hon, i vårt helt nystädade hem, skakade ett öppet filpaket med kletkladdigt resultat. Jag hade fyllt listan flera gånger om.
Jag avslutar med ett litet löfte till den norrländska präriens Annie Leibovitz, Caroline Odd. Det kommer inte ta lika lång tid till nästa blogginlägg.
Jag svär.