”Isabella, kom ut i natt”
Ulf Lundell har väl aldrig varit känd för sina tydliga fraseringar. Tvärtom har jag ibland blivit sur på att han slarvar bort sina fantastiska texter genom att sjunga dem som om han håller på att somna och samtidigt har en skållhet potatis i munnen. 9.34 in i låten ”Isabella” blir hans sång dock plötsligt helt tydlig då han sjunger: ”Isabella, kom us i nass”. Tydligt men obegripligt.
”Kom hit i kväll och värm mig. Kom hit med vin och bröd”
En sliten Ulf sjunger sprött och vackert (ja, faktiskt) om de älskandes förbund mot det hopplösa i världen i ”För dom som älskar”. Problemet är att frasen om vinet och brödet ovan snarare låter som: ”Kom hit med wienerbröd”, vilket förtar allvaret något. Man får en känsla av att Ulf är lite sötsugen och vill fika snarare än att älska.
”Jag har växlat ringar i hopp och tro”
Till Ulfs försvar missuppfattade jag i stort sett varje textrad då jag inledde mitt fanskap (läs engelskt uttal på fan, fän). Nästan som om jag sökte förvirring. I ”Ute på vägen igen” hörde jag: ”Jag har växlat ringar i Honolulu”, vilket faktiskt inte stör förståelsen av den fortsatta texten. Numera kan jag inte för mitt liv höra ”Honolulu” hur jag än försöker (och innerst inne vill då det är lite roligare än ”hopp och tro”).
”En två, en två tre fyr”
Inräkningen av ”Hon gör mej galen” från live-skivan ”Maria kom tillbaka” förtjänar ett hedersomnämnande. ”En hå, en två tre fyr”, antyder att han kanske hade planerat ”Hej hå, en två tre fyr” men ändrar sig i sista stund och lyckas blanda ihop saker och ting.