”Vill bara berätta att min minsting fått körkort!”
Så löd sms:et från min syster Helena, eller som hon heter i min telefon ”Helena söstra mi” efter Birk Borkasons styltiga replik till Ronja. Syrran syftade i alla fall på sin dotter, min fina systerdotter, Felicia, som precis fyllde arton och som nu alltså har körkort. Givetvis översköljdes jag av de sedvanliga fyrtio plus-tankarna. ”Ska hon köra bil? Hon föddes ju precis. Eller tappade åtminstone mjölktänder. Halleda’, vart tar åren vägen? Blabediblabedibla…”. Jag tänkte också på min egen mjölktandstappande tioårstös och att det snart är hennes tur att stå där med kortet.
Jag kunde aldrig ana att Hanna, redan dagen efter, i morse faktiskt, självsäkert skulle kläcka ur sig: ”Jag ska få mitt körkort idag!”. Visserligen handlade det om symaskinskörkort, men ändå.
Mina barn fungerar ofta som små tidsmaskiner för mig. Hannas replik och fortsatta prat om vilka krav som ställdes på körkortsinnehavaren satte mig, än en gång, i den där kapseln med en display med årtal i digitala siffror som räknar bakåt och jag hamnade någonstans runt 1982.
Vi hade då fått prova på några terminer träslöjd och några terminer syslöjd (som det hette på den tiden) och vi fick göra ett val om vad vi ville slöjda med resten av mellanstadiet. Jag och en polare vid namn Niklas Juul valde då, taktiskt, syslöjd eftersom vi räknade med att det fanns fler töser där. Vårt tösaintresse var, i ärlighetens namn, snäppet större än syintresset och precis som vi hade hoppats blev det vi och klassens tjejer som hamnade på syslöjd.
Vi hade nog sett framför oss hur vi skulle släntra runt lite coolt mellan bänkarna och småprata med tjejer och småsy lite grand. I stället satt vi, förtvivlade, i den Date-doftande lokalen och försökte trä symaskiner genom hela femman och sexan. Med tanke på hur mycket tid som ägnades åt att trä tråd kan man, lite krystat ordvitsigt, påstå att vi, lik förbannat, sysslade med träslöjd.
Och något körkort blev det aldrig tal om trots att vi trådträdde tills vi fick träsmak. Vi övningskörde i nästan två år men fick aldrig någon uppkörning.
Så ett stort grattis till två favorittjejer som nu är stolta innehavare av körkort.